Midsommar vid havet

Jag har än en gång fått fira midsommar med min underbara tjejfamilj i farmors stuga vid havet. Jag har en helt fantastisk 85-årig farmor som verkligen är beundransvärd. Hon är klok, snabbtänkt och väldigt vacker. Hon har alltid varit liten och nätt i kroppen och klätt sig med en förkärlek för eleganta klassiska kläder. Många gånger har jag också önskat att jag kunnat bära upp en dräkt som henne, men jag saknar den där naturliga kvinnliga elegansen som vilar över min farmor. Och alla vackra små skor och handväskor och de där perfekta långa naglarna. Min farmor är i mina ögon det mest kvinnliga man kan tänka sig. Själv är jag i mångt och mycket så långt ifrån kvinnlig man kan tänka sig.

Några av mina underbara svansar fick den äran att följa med ut till havet. Min farmor tar glatt emot mina barn, hunden och det stoj och stim som det innebär. Men katterna är hon gärna utan. De ligger på hennes handproderade välstrukna dukar, dricker vatten ur de vackra blomvaserna och klättrar gärna upp bland porslinsfigurerna uppe på hyllor och skåpar. Ibland håller man bara andan och hoppas att de inte ska riva ner något innan man hinner hämta ner dem. Katthåret som är en sån naturlig del av kosten för min familj blir pinsamt synbara som rullande dammtussar på golven och kökssoffan har fått ett nytt lurvigt överdrag. Alla sju katterna är därför inte välkomna men ett par åt gången brukar gå vägen. Kan väl tillägga att det bidrar till en rastlöshet när man ständigt måste åka in till stan och titta till de små stackarna som fått stanna hemma, men jag är så tacksam för att ett par får följa med iallafall. Den här gången tog jag med mig Thea, Vilda och Dennis såklart. Tanterna fick springa lösa och visste inte till sig av glädje. Thea lyckades fånga minst 3 råttor och var väldigt stolt. Tänk vilken medfödd instinkt det är det där med råttjakten!

Min höft känns mycket bättre idag och jag känner innerlig tacksamhet till den fina man som hjälpte mig dagen innan midsommar. Hoppas, hoppas, hoppas bara att det håller sig bra ett tag den här gången!!!

Söndagen har jag tillbringat på golfbanan. Jag kämpar och kämpar för att på något sätt hitta någon mening med golften igen. Men med mitt för tillfället väldigt missvisande handicap så är det bäddat för ett misslyckande. JAG VILL HA ETT HÖGRE HANDICAP!!! Varför är det så förbjudet att acceptera att man blir sämre golfspelare när kroppen åldras och man inte längre har den tid och lust som fanns för 10 år sedan? Jag har ingen ambition att sänka mitt handicap längre jag vill bara lulla runt där och njuta av det vackra vädret, den vackra naturen och röra på min otränade och just nu väldigt lata kropp. Frisk luft ska ju va hälsosamt även för otränade och oambitiösa människor. Ska jag ringa Robert och försöka lära mig att spela golf eller ska jag ringa handicap-kommittén och tjata om ett mer lämpligt handicap som passar en medelålders tant som mig?

Tro, hopp och kärlek

Idag har det varit strålande sol från en klarblå himmel. Vi har dock varit på begravning och tagit farväl av min farmors äldre bror. Det är alltid vemodigt och sorligt när nära och kära lämnar oss, men det var en underbar kvinnlig präst som ändå gjorde stunden varm och hoppfull. Jag var på en annan begravning tidigare i år som var betydligt sorgligare och mer tragisk. Idag log prästen där hon kunde, höll ett väldigt vackert och långt tal om den stora personlighet som nu lämnat oss och hade valt bibeltexter med omsorg. Eller som hon uttryckte sig så har han kanske inte lämnat oss utan snarare gått vidare och äntligen återförenats med sin fru och dotter som redan väntade där på andra sidan. Tänk vad en präst kan påverka sitt arbete med sin personlighet!


När jag kom hem tog jag av mig min power suit från odd molly och tog ett par ljusa linnebyxor och en vit blus och åkte till en sjukgymnast för att försöka få hjälp med min höft. För 9 år sedan när jag fick min första dotter så tog min ryggmärgsbedövning fel och jag domnade av i ena benet, sedan låg jag stilla utan att någon vände på mig i nästan en hel dag. Ända sedan dess har jag ont i ena höften med jämna mellanrum. Jag har inte lyckats lista ut vad det är som orsakar att smärtan kommer tillbaka när den väl försvunnit, men det blev riktigt besvärligt när jag fick min yngsta dotter för drygt 1,5 år sedan. Jag hade ingen egentlig foglossning men fick tidigt värk i höften. Mot slutet så tog jag bilen överallt och parkerade så nära allt jag kunde. Jag tyckte det var så bra när jag läste att Cia Berg någonstans sagt att graviditeten var som en försmak på ålderdomen. Det är först när man inte kan röra sig obehindrat som man verkligen förstår hur lyckligt lottad man är sen när man kan röra sig igen.


Hur som helst så har smärtan kommit och gått sen lillasyster föddes och jag var till en naprapat för ett år sedan och det blev bättre ett tag. Men för några veckor sedan var jag dit igen men då blev det bara värre. Fick då tips om en annan sjukgymnast som kunde ta emot mig idag. Sista dagen innan hans långa semester. Vilken gentleman! Just nu har jag fortfarande ont men jag hoppas verkligen att det vänder snart. För jag längtar så efter att få spela golf igen utan behöva gruva mig för den långa promenaden runt banan...

Trädgård, golf och kattutställningar

Ser att det var ett bra tag sedan jag skrev här sist. Tiden framför datorn brukar minska rätt kraftigt när snön försvinner. Helt plötsligt ska man klippa gräset, anlägga nya rabatter, plantera jordgubbar, potatis och morötter. Syrenerna blommar och det är så grönt och fint ute, men tyvärr så har det mest regnat i veckan. Just nu verkar himlen helt öppen. Nyttigt för gräsmattan och allt annat grönt liv där ute men trist för en frusen norrlänning som längtar efter sol och värme.

Det är inte bara trädgården som tagit tid. Jag försöker uppta mitt golfspelande efter fyra års uppehåll. Det visade sig vara svårare än jag mindes. Att jag måste spela på mitt gamla handicap fastän jag som sagt helt glömt bort hur man gör, bidrar kanske till att jag lätt tappar modet. Mina första två tävlingar lyckades jag få ihop 19 och 17 poäng. Fullständig katastrof med andra ord. Kan väl tillägga för de som inte är golfbitna att man "ska" ha 36 poäng per 18 hål för att spela på sitt handicap. Jag har alltså fått ihop lika lite poäng som man ska ha på en halv runda (9 hål). Vad ska man ta sig till? Börja ta lektioner och verka ambitiös? Ställa sig på rangen ett par timmar om dagen fastän det är det tråkigaste som finns? Eller skaffa en videokamera och ställa sig i trädgården och studera sin sving? Nja, jag tror att jag ska försöka komma mig ut på banan och spela lite mer till att börja med. Idag när jag lämnat min stora tjej på hennes sista dag på golfskolan så gick jag 9 hål. Det gick faktiskt över förväntan när jag fick gå där i lugn och ro och slappna av. Det finns kanske finns där ändå bara man slappnar av och njuter istället för att oroa sig.

Kattsäsongen har också börjat och kattutställningarna avlöser varandra om man vill. På vintern är det rätt begränsat med utställningar men vår, sommar och höst finns det gott om utställningar. Förra helgen var jag i Skellefteå och helgen före det i Örebro. Örebro ligger väl egentligen lite för långt bort för mig, men min yngsta killes, S*Eärfalas Dennis, uppfödare hade anmält kattungarna till kullklassen. Det var riktigt roligt att få se lite andra katter än i vanliga fall och dessutom var det sveriges största kattklubb som ordnade utställningen. Det är tyvärr väldigt stor skillnad på vilka förutsättningar olika kattklubbar har i vårt land. I Örebro får till exempel kattklubben låna en modern fräsch lokal mitt i centrum, Conventum. Här i Umeå och på många andra ställen är katterna förpassad till risiga ishallar eller travbanor på grund av att vissa kommuner anser att katter är en allergirisk.

Ha en riktigt trevlig fredag kväll!